>

Jag har alltid hävdat att jag har tre faktorer som påverkar min löpning.

Kropp, knopp och hjärta.

Är kroppen stark och vältränad, den mentala biten intakt och mitt hjärta tillfreds (och med schysst puls) så kan jag klara att springa hur långt som helst. Eller pressa mig på kortare distanser. Jag har alltid sett det som att dessa tre saker berikar och göder min själ. När jag känner mig ur gängorna tar jag en löprunda för att sortera tankar och känslor. Det är den bästa terapin. Nu undrar jag om själen kan påverka löpningen? Jag har bara trott att löpningen har påverkat själen.

Idag sprang jag milen tillsammans med Ken, Kattis och Daniel från IF Linnéa. Jag hade det jobbigt hela vägen. Igen. Jag har inte haft en lätt tur på över 2 månader. Dagens 10 km gick i en snittfart på 5:14 – där i och för sig den sista halvkilometern blev lugn nedjogg. Vad har hänt? Mitt hjärta känner sig övertygat. Mitt pannben har bara kört i diket en gång. Kroppen känns stark – rumpmuskeln gör inte skitont och borde inte påverka i så stor utsträckning.

Är jag övertränad? Egentligen tror jag inte det eftersom jag springer mindre än förut. Militärträningen är en ersättning för BodyPump, Spinning och BodyJam – så tidsmässigt tränar jag ungefär lika mycket.

Jag läste på Max&Nisses blogg om överträning och har funderat en hel del på de olika anledningarna. Kanske är det så att min själ långt därinne påverkar min löpning för tillfället, att min stundande flytt ligger och gnager fast jag inte själv är medveten om det. Suger min separation musten ur min själ när resten känns intakt? Påverkar det inre välmåendet löpningen och skickar signaler jag inte ens är medveten om. Jag känner mig ju glad, förväntansfull och tillfreds.

Kanske dags att lägga prestationskraven på hyllan och låta det gå piss ett tag. Jag ska ju inte prestera förrän i maj nästa år. Tidsmässigt alltså. Nu ska jag ju bygga upp kropp, knopp och hjärta. Själen får leva sitt eget liv ett tag. Men jag får nog lägga till den som ytterligare en egen faktor och inte en kombination som jag tidigare trott.