Jag brukar inte känna löplust själv när jag supportar, då är fullt fokus på uppgiften som vid-sidan-av-hjälparen.

  
Men i helgen hände något! Jag är i Finland och ingår i teamet på tre personer som ska supporta Diana att nå 200 km. Hon har redan nått delmålet och passerat 175 km och därmed slagit personbästa.

Hon har haft det motigt mentalt, men vi har alla vetat vad hon går för fysiskt. Det är tredje gången hon går för målet 200 km. Det ligger en detaljerad plan bakom med utprövade energidrycker, tidsintervaller mellan energiintag samt schema för varvtider.

  
Nu har Diana hittat glädjen och är på väg mot 200!

På banan finns även Sandra Lundquist som leder damklassen över världsrekordhållaren Sumie Inagaki från Japan som har svårt att hänga med.

Atmosfären. Utmaningen. Kämpandet. Tårarna. Smärtan och  Lyckan. Den här gången har jag iakttagit och tillåtit mig dras in i alla små detaljer eftersom fler hjälper till att hålla ordning.

Jag har fått spritt i benen och sitter med kalendern och bokar in pass för de kommande veckorna. Det är i det här jag hör hemma. I de långa utmaningarna. I mötet med mig själv och andra i smärta, svett och glädje. Vill inte missa resan för allt i världen!

Jan-Erik! Din tävlingspartner är tillbaka!