>

Från vettskrämd i kavaj till totalfokuserad i Craft-top.

Vid 11-snåret var det dags att dra till gymet och köra de-däringa-tusingarna. Valde ett löpband mitt i för att få lite puls och vilja från Nyårslöfteslunkarna bredvid. Försökte göra mig vän med löpbandet genom uppvärmning i 6-minuterstempo. Då visar displayen 10.0 km per timme. Gott. Ökar lite för att få 5-minuterstempo, det vill säga 12.0 km per timme. Håller koll på pulsen hela tiden. Den tickar bra och normalt.

Förbereder mig mentalt för tusing nummer 1. Ökar tempot på bandet och ställer in 14 km per timme. Det går lekande lätt, känns lite ansträngande men pulsen ligger på 166 (brukar vara runt 170-172 på Stadion). ”Det här var ju lätt – jag är ju i grym form! Fart är ju inte så jobbigt som jag befarade!” Det känns bra mellan rytm, steg och flås. Kör 200 meters joggvila och får ner pulsen under 140, sätter fart på bandet igen och pluppar in 14.0… ser då på infosidan att kilometertiden är 4:16! Shit – jag fortsätter att springa förundrad och tänker på matematiken. Håller den farten men känner mig lite dum, jag trodde jag hade bränt av en tusing på 4 minuter och så har jag ”såsat”. Ökar takten något när 500 meter återstår, men känner plötsligt att det är nog skitjobbigt. Är det inte lite väl varmt inne? Håller maskinen? Jag försöker fokusera på att jag springer på Stadion – har bilden framför mig hur jag kutar med KarinTri. Andra tusingen går på 4:11.

Bara att ta tjuren vid hornen, tusing 3: Öka takten och känna efter. Pulsen ligger på 172 och jag dunsar med fötterna på löpbandet – rätar upp mig försöker se snygg ut – får Karin med mig i tanken redan efter 400 meter och vi springer in på målrakan, tar kurvan – ett varv på banan återstår – Måååål på 4:09! Det var ju inte så skitjobbigt…

Har väldigt bråttom att sätta igång den fjärde tusingen. Vill bli klar. Försöker springa lätt och ledigt. Försöker springa högt. Vill visa alla de nya Nyårslöfteslunkare, som ersatt de andra som hittat nya maskiner att leka med, att jag gör skäl för mina blommiga skor och min kaxiga blick. Pulsen når 178 – jag fokuserar på steget, lätt på hela foten med tyngden på tårna -ingen hälisättning. Ökar frekvensen. Jag får upp pulsen till 182 (högst mätta!) och avslutar min sista tusing på 4:06.

Japp – det finns förbättringspotential. Men hey! Jag måste ju ha ett mål och en utmaning. Nöjd eftersom jag inte gillar att allt ska vara perfekt – nu har jag något att sträva emot. Det finns ju lite krut kvar. Borde ha lagt till 2 tusingar och kört i 4:10-fart med facit i hand – men jag blev rätt omatematisk och gillar inte att maskinen ”typ vann.”

Här är jag startklar för att kuta in i duschen. Den gyllene magen på bilden är inte min – jag är blekare 😉