>…och så blev allting svart! Eller så gör vi en jättestor kanelbulle…

Okej. Jag. Har. Kaos. Kaos i min träningshjärna. Jag har två veckor kvar till Berlin Marathon, där jag i våras så sturskt satte upp målet 3:39:xx. Det var innan jag tjuvstartade min Ultrakarriär. På något sätt har jag hela tiden tänkt att jag ska hinna med lite snabbhetsträning. Jomentjena! Som vanligt lider jag av den där Jag-har-inte-tränat-ordentligt-känslan. Ena sekunden skiter jag i det, för att i nästa sekund vilja träna ikapp ”allt jag missat”.

Saker jag gör när jag inte tränar: Åker till Spillersboda och köper glass.

Efter fredagens NMT-styrka tog det drygt 2 dygn innan nästa träningspass. Sur och grinig likt en bitterkärring morrade jag runt hemma i mitt halvfärdiga kök. Ut-å-spring-med-dig uppmanade Stekaren.
Lycka. Hade ju löpdejt med IronWoman, där 15 km med två fartökningar skulle genomföras om totalt 2*2km. Däremellan Uppdatera-varandra-på-livet-snack-tempo. Vi joggade bort mot Brunnsviken och genomförde vårt pass i härligt solsken. Fartökningarna gjordes efter 9 och 13 km. Sista snabbkilometern i 4:43-fart -yey! Vi joggade ner 2 km och fick ihop 17 totalt. Någonstans längs Brunnsviken lämnade jag kvar SurMia och tackade Karin för en skön genomkörare – och att jag slapp använda min tränings-kaos-hjärna och haka på hennes strikta träningsprogram. Lånar nog ett pass eller två i veckan också 🙂
Knappt hade rumpmuskeln börjat krampa förrän det var dags för MåndagsMys. NMT 6:15 efter knappt 6 timmars sömn (träningsvärk i magen efter härliga skrattattacker på söndagkvällen). Polisutbildar-Håkan-som-inte-älskar-oss var instruktör i morse. Kanonsnabb uppvärmning, benmosträning i form av ankgång, grodhopp och utfallssteg. Det kändes inte som kärlek direkt när vi sedan skulle köra idioten upp för den branta backen i skogen. Med. Fem. Burpees. Emellan. Inte tänka- bara göra. Jag måste ha fått ihop 3 mil i backen och en miljard burpees innan det var dags att bege sig till den daggiga ängen för styrkeövningar. Skrattade ihop mig med TokSnabba Lenka, brottades, gjorde armhävningar, tänkte inte – bara körde. Håkan-som-så-smått-började-gilla-oss lät oss sedan avsluta med spurt 20 sekunder, vila 10 sekunder. De som redan spytt vilade lite i gräset, vi andra irrade fram och tillbaka. 75 minuter till ända och lugn nedjogg, 31 upphopp och skön stretch. Håkan-som-vid-det-här-laget-äääääälskade-oss tyckte vi kunde komma till Zinken och köra. Hrmpffff – tillåt mig fnysa – vi på ÖIP skulle nog vilja utmana Zinkarna…
Eller jag vet inte… så blev allting svart.