Det går inte att med ord beskriva vad som händer på en arena när det återstår 1 timme av ett 24-timmarslopp. Det är som om hela arenan får liv och bubblar. Som om tartanmattan får mänsklig gestalt och mjukt smälter samman med löparna i deras kamp, vilja och smärta. En smärta så outhärdlig för många som valt att kliva av, sova på ett kallt golv med en varm jacka över sig i dånet av pumpande hårdrocksmusik. En smärta och trötthet som inte bryr sig om allt runtomkring utan bara tagit time-out från spektaklet, men just sista timmen väcks till liv. Volymen på musiken höjs, folk gnuggar sina sömndruckna ögon och stapplar ut på banan och ansluter till de tappra män som promenerat och de kvinnor som fortfarande springer. Ben som knappt bär och steg som inte liknar gång, men efter en stund är tillräckligt uppmjukade för att börja springa. Doften av gammal svett, spyor och toalett dunstar till och blandas upp med den friska luften från de öppna dörrarna till utomhusarenan. Timmen blir till en halvtimme, till tjugo minuter, till 10 minuter till alldeles strax över. Och sedan PANG! Finalskottet går och folk stannar på stället. De flesta slänger sig omkull, eller lägger sin nummerlapp på banan för den slutliga mätningen av de sista sprungna metrarna.

 

Damvinnare, puls på banan, sömn på madrass, medaljen och herrarnas trio. Foto: privat

Damvinnare, puls på banan, sömn på madrass, medaljen och herrarnas trio. Foto: privat

Det blev damernas tävling – #girlpower

På banan har det varit en rasslande uppgörelse där damledaren Yudith sprang sig tom på energi och fick föras till sjukhus. Där rutinerade Maria Jansson malde på och tog ledningen (hennes 10:e 24-timmarslopp). Hon sprang fokuserat och som en klocka, med löpsteg som likadant ut från början till slut. Hon var så in i Norden stark att hon även krossade hela det manliga motståndet när hon vann på 228 432 m. Hela 8 kvinnor kom över 200 kilometer och de tre medaljplatserna togs av svenskor. Silvret knep Laila Öjefelt (213 575 m)och bronset tog Åsa Hällstorp (209 315 m). För att få ”finisher”medalj ska kvinnorna klara 130 km.

Och svensk seger även till herrarna…

På herrsidan ledde Marius Jörgensen från Norge länge, men tampades många timmar med Italienaren Antonio Tallarita. Men som jag skrivit tidigare så kan vad som helst hända. Upp från ”ingenstans” sprang Uddevallalöparen Jesper Fägersten jämnt och tog sig förbi de båda männen, som av olika anledningar fick dra ner på takten. Som en maskin plöjde Jesper varv efter varv och blev påhejad av den stora svenska supportergruppen som fanns på plats. Med viftande svensk flagga de sista varven tog han hem herrsegern med 219 724 m. Därefter kom Italienaren Antonio Tallarita på andraplats (216 223 m) och Norrmannen Harald Sverdrup-Thygeson (213 448 m) som trea. För att klara ”finisher”medalj ska herrarna klara 150 km.

Stort grattis till Maria som kammade hem storsegern och till Jesper på herrsidan. Idel svenska framgångar.

Vill du se fler bilder från detta ska du kika in hos André Fjærestrand Bratli som har sparat det hela på bild.