>Que?!

Jag förbannar min snuskiga humor, men kunde inte låta bli att smila lite åt Jonas pepptalk i sista uppförsbacken.

Idag fick vi springa tre och tre bärandes på stockar. Mina broddar fick gott fäste och jag gled ingenting i snömodden. Vi körde uppvärmning i vanligt militärmané, det vill säga springa med armarna över huvudet i takt. Efter kort uppvärmning fick vi hämta upp stockarna vi skulle springa runt med. Jag lät min Garmin vara på hela passet för att se hur ansträngande det var och för att selöpsträckan. Det kändes som vi inte kom så långt, vilket vi inte gjorde. Att konka runt på halva träd och springa i takt drar ner tempot rejält. Det betyder ju inte att träningen inte kan ha kvalitet för det – Jonas hade nämligen hittat en backe med djup snö han tyckte att vi kunde kuta upp och ned för 5 (FEM) gånger.

Jag teamade upp med Åsa och Fredrik, hamnade i mitten och fick stundom pisk av den guppande stocken, stundom luft emellan. Då höll jag upp den med handen för jag vill ju inte gå miste om den bra träningen att forma snygga axlar… även om de nu är blå. Efter stocklöp blev det lite planka med grodben, intervaller i form av jägarmarsch och hoppa bock/krypa under varannan person. Allt på led och i snygga militäriska rader. Som grädde på moset sprang vi två och två i armkrok den sista biten tillbaka till ÖIP.
Tillbaka?!?
Ja, så snabbt går en militärtimme. Vi avslutade med boxintervaller om 30 sekunder i en snödriva och de sedvanliga upphoppen. Fick upp pulsen till 153… Jag upplevde den tredje rundan i backen som jobbigast idag, med mjölksyra – men för övrigt tar jag inte ut mig ordentligt. Vad är det jag sparar på? När ska jag ha de här krafterna? Jag vill ju maxa, jag vill ju krypa därifrån! Jag tar Fredrika på orden och ser fram emot att få darra som en läderlapp 😉
Total tid: 75 minuter
Total sträcka: drygt 4 km
Medelpuls: 142 (174)