När jag ska iväg på lopp är jag ute i sista stund med att fysiskt packa ihop prylarna. Hjärnan har planerat, strukturerat och ordnat i flera dagar, men den sista knorren brukar ske innan jag behöver vinka hejdå till lägenheten, smälla igen dörren och låsa. 

Den här gången var jag helt klar med packningen redan i torsdags kväll trots att flyget skulle gå nu på lördagsmorgonen.

Fantastisk god middag. Foto: privat

Detta innebar att jag kunde släppa loppet och nervositeten helt och låta mig skämmas bort med middag och gott vin igår kväll. Marockansk lammgryta, gulbetor med getost och massor av sallad satt bra i fint sällskap och långa diskussioner. Sova kan jag göra på flyget till Lima, det tar nämligen 12:50h från Amsterdam där jag nu sitter och väntar på anslutningsflyget.

Lämnar ingenting åt slumpen

Samma ryggsäck som i Pyrenéerna och i öknen på Fuerteventura, nu som handbagage. Foto: privat

Jag har packat tävlingskläder, skor, mat för de tre första etapperna och den obligatoriska utrustningen i handbagaget. Allt för att vara på den säkra sidan om bagaget kommer bort på vägen. I resväskan ligger kniven och mat för resterande etapper. Jag har till och med packat ner egen glutenfri grötmix, riskakor, makrill i tomatsås och lite annat att äta för att inte äventyra magen med Peruanska anrättningar i form av grillat marsvin innan loppet. De kulinariska lokala måltiderna får jag testa efteråt, eller iordninggjort av arrangören.

Googlade sandgaiters och hamnade på en utvärderingssida. Valde dessa. Foto: privat

Jag har specialbeställt stjärnprydda gaiters som ska skydda mot sand i skorna. Skomakaren mittemot har omsorgsfullt sytt på kardborrebanden på mina Innov8 X-Trail 250.

På startlinjen står närmare 400 löpare, varav 65 är kvinnor. Det ska bli sjukt spännande att delta i den första versionen av Marathon des Sables Peru. Ännu coolare att jag är enda svensk, så mitt mål att bli ”Bäste svensk” kommer infrias när jag når mållinjen, och det är dit jag är på väg. Till målet.

Jag har fått så mycket pepp och god energi från folk överallt så jag känner mig inte ensam trots att jag flyger iväg till en annan del av världen. Till och med personalen på Naturkompaniet kände igen mig och undrade vart jag skulle med alla förpackningar frystorkad Turmat, jag fick berätta och först då gick det upp för mig vilket äventyr jag ska på. Jag är så tacksam och ställer mig ödmjuk inför uppgiften att få springa för Sverige och ApolloSports!

Den 28:e startar loppet, länk hur du kan följa mig läggs upp då!