>Igår lyssnade jag på Szalkais föreläsning om sitt marathonträningsprogram.

Det Master Szalkai säger – det gäller. ”Om du tillexempel kör ett morgonpass efter intervaller så är det bra för genomblödningen”. Jag tror på Master. Jag tar tipsen på allvar. Och efter morgonens pass med Nordic Military Training tror jag banne mig att jag har inre blödningar överallt!
Min chockade kropp har fått leka apa, träd, gyttjebrottats och burit Sandy. I boxningslikt manér körde vi uppvärmning med uttagen stans (placering av fötterna) fram och tillbaka, lyfta knäna. Långsamt vaknade kroppen till liv. Löpning till den härligt geggiga ängen gjordes skuggboxandes. Vi fick välja sparringpartner för dagen och jag teamade upp med Sandy. Det var dagens största utmaning! Hon är så fruktansvärt muskulös och har inte en enda valk att klämma benen runt när man ska upp på ryggen, klättra runt henne eller brotta ner henne. Hon är som en Tina Turner med galet hård kropp.

Vi fick använda varandra som redskap att klättra över, dra oss igenom och bli pånyttfödda. Vi gjorde kullerbyttor över varandras ryggar och försökte undvika rumpplask i det kalla vattnet som låg brunt och sörjigt vid vår äng. ”Nu vet ni hur kallt vattnet är!” hojtade instruktrör Håkan ”Då är det bara att ge järnet!” Och visst gjorde vi det.

Upp med garden, toucha huvud, axlar eller knän på motståndaren! Ner i ny övning, upp med garden, upphopp, lek apa och träd, tillbaka till touchboxning. Upp med polarn på ryggen – benböj. Upp med polarn runt midjan – situps.

Jag kämpade och slet, Sandy var en stark och seg mot(med)ståndare. Sen bar det iväg till älsklingsbacken. Där skulle vi på signal jogga långsamt uppför, vid nästa signal maxa farten för att vid toppen stanna och köra 5 armhävningar med klapp. Så här höll det på och jag var totalfokuserad på att köra så många och så bra som möjligt. Detta avslutades med lite statisk jägarvila (utan vägg) och snabb löpning tillbaka till ängen (träsket). Här började touchboxningen om.

Som grädde på moset satte vi oss på huk och hoppade upp och ned (aj mina brinnande vader!) och skuggboxades. Kul, jobbigt och tokkämpigt. ”Uppställning i två kolonner på vägen!”.

Jag var genomblöt, totalt dränkt. Hade helt fel kläder och de vägde säkert 10 kg mer än när jag startade. Jag pustade ut lite och tänkte att nu är det nästan över, nu ska vi hem, det är bara den där 450 meter långa uppförsbacken kvar – samla kraft. Då får vi reda på hur vi ska ta oss upp för backen – med burpees! Istället för att göra upphopp ska vi göra ett grodhopp fram. Eftersom mina vader var fullkomligt döda blev mina grodhopp lite kortar. Skam den som ger sig. Till slut vrålade jag ”Jag vill! Jag kan! Jag orkar!!” Och med hjälp av starke Bruno (min idol) så grejade jag de två sista. Det var riktigt skönt att krama musten ur den arma kroppen och den sista lilla energi som fanns kvar gick åt att köra armhävningsintervller på Östermalms IP.

74 minuter ren skär muskelträning. 74 minuter jävlar anamma. 74 minuter sen slut i rutan. Banne mig – jag darrade som en läderlapp på slutet – I did it!
Imorgon fyller bästisen år så jag tänker ta en extra vilodag och rehaba baksida lår genom att svulla lite marängtårta! Kanske jag plockar ett och annat klokpoäng på det också.

***************************************