Äntligen. Efter 2,5 års väntan är jag i Namibia för att springa loppet jag gav i mig själv i 50-årspresent. Planering, fix med prylar, mat, resa och inte minst träning. Jag har sprungit varje varm dag som sommaren i Sverige har erbjudit, men för att få mer än 4 dagars träning har jag tränat andra dagar också.

Kvällen före start. Magi. Foto: Kristina Madsen

PACKNINGEN

Det är något visst med att ha allt jag behöver för en vecka i en ryggsäck. Jag har dragit ner på vikten på prylar jag sällan använder men är obligatoriska. Jag har däremot prioriterat en tung powerbank för att kunna ladda min klocka och min telefon som jag vill fotografera och ta noteringar med. Min mat väger strax över 3kg vid loppets start och jag är säkert uppe i 10kg totalvikt utan vattnet inräknat. Jag har en liten frontbag där jag har dagens energi i. Jag har med mig Perpetuem (energidryck från Hammer), Snickers, Energyblocks, gel och sesamkakor. Tre dagar har jag dessutom 340 kcal i form av smågodis.

VATTEN

Det kommer att finnas checkpoints under loppets gång med 6-14km mellanrum. Där finns det vattan och medicinsk personal.

RACE BRIEFING

Adam Kimble fick allas fulla fokus.

Race Director Adam Kimble går igenom upplägget där varje etapp startar med en brief på morgonen. Distanserna är 50km, 50km, 42km, 22km och 92km för att få ihop den fulla distansen.

“We are all here to help you get to the finish line. Whatever reason you have to stand on the starting line we will do our best to help you throughout the race.”

Fotograf, Social Media och teknikguru Will går igenom hur GPS-trackern fungerar. Den väger 300 gram men är vår livlina. Sändaren skickar signaler var 10:e minut, och om du är vilse kommer ledningscentralen (Chris hemma i UK) att skicka ett meddelande till dig. Blir du biten av en orm, eller om något annat som gör att du inte kan fortsätta händer, ska du kontakta ledningscentralen.

Medicinteamet består av sex personer och Chris ger oss all viktig information.

“Beware of the four B’s”

Förutom att ha respekt och hålla distans till eventuella möten med elefanter, noshörningar, lejon eller andra stora djur, ville medicinteamet med Chris i spetsen göra oss uppmärksamma på de fyra viktiga B’na.

TÄLTLÄGRET

38 personer startar loppet och vi bor två och två i tält. Jag har teamat upp med Kristina Shou Madsen som vann loppet 2018. Jag känner henne sedan tidigare och ni kommer att få höra mer om henne.

Kristina med sin minimalistiska packning. Ett proffs.

STARTEN

Den första etappen mäter lite drygt 50 km och de första 16 kilometrarna är obanade, omärkta och vi ska bara sikta in oss på att springa mot öppningen mellan bergen. Jag känner mig stark och pinnar på direkt. Ryggsäcken är tung och känns ovan så här första dagen. Det är knähögt gräs och en del steniga partier. Jag håller full koll på underlaget, livrädd för ormar som jag är. Där det inte är böljande guldgult gräs är det likadanfärgade taggiga småbuskar, grå taggbuskar och stora törnen. Torra, trasiga pinnar ligger i drivor här och var. Sanden är stundom mjuk och stundom hård så att det går att få ett bra frånskjut.

Långärmat för att skydda armarna, solskydd 50 med zink, solskydd på kepan och täckande gaiters mot sanden.

Jag håller en rak kurs (tror jag) och springer långsamt bort stress och tankar, väver in min andning i takt med stegen, rensar huvudet och hittar rytmen.

** BAM! **  Smärtan är som ett pistolskott. Det hugger till i smalbenet strax ovanför vristen på höger ben. Jag är 5,5 km in i loppet och blir livrädd. Jag skriker till och tvärstannar för att se vad som hänt. Inte kan jag bli biten av en orm så här tidigt i loppet? Är jag ute för räkning redan innan den första checkpointen? Långsamt tittar jag ner för att se om det är en orm jag behöver hålla mig undan för…

…fortsättning följer.