>

Alexandra pinnade på 40 centimeter framför mig. ”Går det bra undrade jag när hon saktade ner någon minut!” hon tittade på mig pillemariskt och sa ”Så länge inte Mia springer om mig!”

Vad störtskönt! Precis som det ska vara! Utmana – sätt små mål och håll dig till planen. Så tänkte jag på Skövde ”Ingen med jazzbrallor får springa om mig!”

Idag var planen att springa Sverigestafetten. Vi startade i Hornstull.

Och slutade stafetten i Sollentuna Centrum
Däremellan rundade vi Stadshuset och tog några varv runt fontänen på Sergels Torg.

Eftersom jag sprang mestadels med ultravännerna Kristina, Cecilia och Torkel – beslöt vi oss för att ta oss hemåt en bit springandes från Sollentuna också. Coach Ken hakade förstås på. Benen kändes tyngre och tyngre så vid Mörby hoppade vi på tunnelbanan. En blixtvisit hos coachen gav mig sedan ytterligare en kilometer så dagens skörd blev 37 kilometer i långsam skön takt.

Jag har hört att långpassen ska gå så långsamt så att man ska kunna känna för att festa hela natten. Alltså vara så fräsh i kroppen.

Då gör jag det då! Festar alltså. På återhörande!