>Ge mig maran nu!

Jag är frisk. Jag har inte ont någonstans. Tån är helt ok.

Jag kommer att få tuppjuck på att dra ner träningsmängden så ofantligt. Jag kommer förmodligen uppleva mitt livs första söndagsångest!

Fast det förståss. Jag kan ju använda tiden till att göra något vettigt…typ lära mig ett nytt språk. Virka skosnören till mina löpardojjor. Brodera svettband. Eller fixa snygga ”Heja MarathonMia”-skyltar till mina fans. Eller bara irritera mina barn, för det är jag näst bäst på här i världen. Bäst är jag nog på att irritera min man.
Jag kanske kan sy den där fasandräkten jag drömmer om och köra nattvandring a la Percy Tårar: ”Fasan på stan” hoandes som en uggla, för jag vet inte hur en fasan låter, men jag har ju all tid i världen att ta reda på det.

Vad gör ni fram till maran?