>Halsen kändes inte riktigt hundra imorse. Men jag har inte feber, ingen hosta, inte snuvig. Alltså är jag frisk. Proppade i mig fruktsallad och keso till frukost, sedan en grov ost- och skinkmacka på jobbet. Bra laddning för lunchlöpning.

Eftersom jag missar teknik- och kvalitetsträning med IF Linnéa ikväll, fick det bli backintervall på egen hand. Jag hittade en halvbra backe på Järvafältet, den var nog lite för kort – enligt backintervallsinstruktionerna ska det ta 60-90 sekunder att springa upp för. Min backe ”klämde” jag på 55-58 sekunder. Det fick duga. Körde 5 gånger (varav den 3:e kändes hemsk, den 4:e var jag spyfärdig, men 5:e var lätt…). Uppvärmningsjogg till backen ca 3 km, nedvarvning emellan och hemjogg lika långt. Totalmängd: 7,8 kilometer.

Varken skoj eller tråkigt. Bara svenskt lagom. Det är mycket roligare att springa intervaller i grupp. Fast solen sken! Tjohooo!

Enligt mitt löp-program ska jag inte springa särskilt mycket denna vecka, bara 38 km. Funderar starkt på att inte springa imorgon och köra BodyPump 6:45 – det gäller ju att bygga lite styrka så att jag kan skrämma mina motståndare…svarva till armarna och förlänga benen.

Lustigt det där… i mitt huvud ser jag ut som en löpare med ben som är 10 cm längre än de verkligen är. Jag blir lika chockad varje gång jag ser mig i ett fönster eller spegelbild när jag kutar förbi- den där korta bruden med Brolin-lår är ingen löpare… och så är det ju jag. Och jag är egentligen inte speciellt kort… äsch. Tänkte låna min svägerska Mias långa, smala ben till marathon, men behålla mitt jävlar anamma och mitt flås (hon har bara ett tempo hävdar hon, fast jag tänker piska upp det lite till våren).