Där ligger jag i en vaggliknande ställning på golvet och ser mannen som häver sig upp och ner. Svetten rinner från hans panna och han jobbar hårt och fokuserat. Utsikten från min position är fantastisk. Jag räknar ner och fokuserar på att spänna magmusklerna, en vill ju se lite snygg ut. Mannens muskler spelar vackert på ryggen och jag orkar lite till. Lite till. Om några sekunder så…annonserar PT’n att det är dags att byta övning.

 

Bara gört

Ibland vill huvudet mindre än kroppen. Den lilla djävulen på axeln är snabb på att säga ”ge upp-du orkar inte” men om du istället ignorerar den och antingen fokuserar på att ta en övning i taget eller vilar blicken på någon annan under den aktiva vilan så får orkar-inte-tankarna fäste. När PT’n annonserar ny övning hoppar killen ner från chinsstången och jag reser mig från golvet och magövningen.

Jag hade tur att teama upp med en totalfokuserad, duktig man under dagens ”Transformer” på SATS. En träningsform i ett mingym/box där du tränar två och två. En utför en övning i boxen och en annan ”vilar” i form av statisk magövning (vaggan)/burpee, rörlighetsövning med mera. Jag kollade in killen hela varvet – han gav bra energier. Idag fick boxen utgöra följande:

  1. Cykel intense BPM
  2. Tricepsdips på en ställning
  3. Magövning (apgång med knäna 10 cm över golvet)
  4. Kettlebellsving
  5. Draksquats med vikt
  6. Chins (…jag använde dubbla gummiband…)
  7. Axelövning vars namn jag inte minns, som utfördes på golvet med små plattor…
  8. Tricepsdrag i TRX-band

 

Att komma förbi latmasken och den lilla djävulen går också genom att boosta den lilla ängeln med ”Du orkar! Vad grym du är!” Antingen att säga till andra, eller övertyga dig själv.