>Vem säger att förminska sig själv är det rätta?

Alla har vi olika skäl för varför vi tränar, utmanar oss själva och kanske tävlar. Hur som helst plockar vi själva ut våra motståndare – det kan vara någon som är bättre, det kan vara ett annat lag, en lång uppförsbacke, en tenta, en specifik uppgift och det kan vara vi själva. Motståndarna skapar vi med våra tankar. Att slå våra motståndare, även om det är oss själva – våra egna tider ger oss en vinnarkänsla, en känsla att mer än duga – att vara förbannat bra.

Istället för att förminska sig själv borde man ju således säga: Jag är fantastisk! Jag är så bra!

Hur vi ger uttryck för våra framgångar är i mångt och mycket styrt från ”omvärlden”. Någonstans finns det en ”norm” för vad som är ödmjukt, vad är skryt och vad är okej att säga och hur man får bete sig.

Egentligen är väl målet att vi ska leva tillfreds med oss själva, vara lyckliga och njuta av nuet och våra framgångar. Jag är den jag är och det är jag 24 timmar om dygnet, oavsett om det gäller arbete, privatliv eller hobby – jag gör ingen skillnad på det. Att lyckas är att leva i ett rus, att se andra lyckas är en glädje för mig med.

I dagens nummer av Dagens Nyheter (Insidan) skriver prästen Ted Harris ”Jag strävar efter att förmera livet”. Vilket fantastiskt ord. Förmera. Inte förminska. I artikeln pratar Harris om att lyckan får vi söka i oss själva ”sin egen sanning”, att hitta sig själv i sig själv. Hela artikeln kan du läsa här.

Min egen reflektion till detta är ”Den som inte finner sanningen i sig själv (varken försöker eller vill) fokuserar gärna på andras fel och brister. Dessa personer tycker inte att det är okej att andra öppet säger ”Jag är fantastisk”. Livet ska levas – lyckligt, folk ska inte behöva förminska sig själva för att passa in.

Jag blir så glad när Ultraschmultra är Ultrafri och lever i (och med) sin löpning. När Puma hittar nya utmaningar och får till de där förändringarna så att hon känner att hon lever fullt ut. Att hitta något att fokusera på – som Ironwoman – Jakten på den optimala träningskroppen. De lever i sina sanningar eller är säkert på god väg. Likaså min stora inspirationskälla LillaDuktig – som är lyckan personifierad. Delad glädje är dubbel glädje – vännerna i IF Linnéa är ett bevis på detta, enligt min sanning – som jag tror att jag delar med fler.

Så kära vänner – gå ut i världen och förmera er själva! Glöm inte bort att ni har huvudrollen i era egna liv. Låt ingen förminska er storhet! Och skryt för mig – berätta vad just du är bra på.