>Jag vill ju vara Både/Och!!

Idag var det dags för TSM-träning. Fartlek i kuperad terräng, fartökningar i backarna. Det har regnat hela dagen och termometern visade 13 grader. Alltså perfekt löparförhållande enligt mig.

När jag kom till ÖIP slutade det att regna, luften kändes härligt syrerik. Jag hade småjoggat en kilometer innan så min uppvärmning blev 2,6 km, de andra fick nöja sig med ynka 1,5. Löpskolning skedde i någon form, men jag var rätt ofokuserad – förutom när det var indianhopp, det är jag grymt bra på från den gamla baskettiden. Sedan var det dags för Fartleken. Jag ökade vid varje uppförsbacke och allt kändes ok. Men det var segt. Segt segt segt. Den där lätta Springa-fort-känslan infann sig inte. När jag tänker tillbaka på de senaste veckornas träning inser jag att den känslan bara infunnit sig en gång. EN. Fartleken skulle vara i drygt 6 km. 4 av dessa kilometer ägnade jag åt att drömma mig bort, bort till Ultralopp i 6-minuterstempo. Åh du härliga tanke att få springa långsamt och långt. Här pressade jag mig för att få ner tiden, springa snabbt och drömde om annat… PANG! Verkligheten slog mig. Jag är ju inte Antingen snabb Eller långdistansare. Jag vill ju vara Både snabb Och långdistansare.

Skärpning Mia! Nu får den här hemska känslan av att vara Undertränad och Övernärd ge vika för en flygande Fasan!