Jag har semestrat i Sri Lanka och kom hem för en vecka sedan. Tidspotimisten och projektledarmia gjorde ett tight schema där hela landet skulle besökas på 8 dagar. Det gick nästan – men det blev en del sitta i bil. I bil på vägar som var långt ifrån vår infrastruktur.

Adam’s Peak – högre än Kebnekaise. Foto: privat

En av resans höjdpunkter var att bestiga berget Sri Pada (Adam’s Peak) som reser som en pyramid och mäter 2243 meter över havet. Vägen upp är lätt eftersom det är trappor, olika källor ger allt ifrån 4500-5500 steg – jag kontrollräknade inte, men låren dagen efter sade att det åtminstone satt 9000 steg sammanlagt i dem.

En religiös plats

Det är värt att klättra/gå hela vägen upp för där finns en hålighet i berget som är ett meterlångt fotavtryck. Detta gör toppen till en helig plats för fyra religioner.

Kristna och muslimer tror att det var här Adam tog sitt första steg på jorden efter att ha blivit utslängd ur Eden. Hinduer i sin tur tror att fotspåret kommer från Shiva. De flesta tror dock att det var Buddha själv som var här, vilket gör att det är en pilgrimsvandring för många lankeser och det är tight om plats på vägen upp.

Många gjorde pilgrimsresan upp, flera turister förstås. Alla väntade på soluppgången. Foto: privat

Ett äventyr och träning

Vi fick höra att det skulle ta 3-4 timmar att ta sig upp och att soluppgången skulle vara värd en nattlig vandring. Vi startade därför vår tur 02:00 från hotellet och promenerade bort till porten som utgör starten på vandringen. Vi var uppe efter 1h 50 minuter. Eftersom vi drog förbi de flesta och höll högt tempo så blev vi rejält svettiga – en bra träning. I byn var det varmt när vi startade men på toppen var det bara runt 10 grader och rått. Vi fick dessutom ta av oss skorna och lämna dem, så vi traskade runt i strumplästen på kalla, fuktiga stenar. Jag hade bara med mig en vindjacka som extraplagg och frös rejält. Sen kom soluppgången och ljuset.

Ljus. Luft. Vidder. Frihet. Foto: privat

Det var värt mödan att bara sova några få timmar, bli fysiskt trött och sedan landa med själen och ögonen på vackra vyer. Jag mår som bäst när jag är  mitt i ett fysiskt äventyr utan sömn, där jag låter upplevelsen styra känslan istället för den vardag som är inrutad.

Det gick undan nerför. Foto: privat

Vi tog nerfarten på en timme och sprang där det inte var för brant (man blev rejält yr av att kolla trappsteg). Totalt inklusive transport till och från hotellet blev det insamling av nästan 1000 höjdmeter upp och lika många ner, 11,5 kilometer i distans och otaliga trappsteg. Investering i aktiv tid – 3:45h.