>Min drivkraft när jag springer är Glädje. Det är inte frågan om att det ska kännas störtskönt hela 16 mil – för ont kommer det att göra, frågan är bara när. Och hur jag bemöter det.

Jag har tränat bra för att flytta fram tidpunkten för när det kommer strama och ömma. Att sedan arbeta med positiva tankar för att fullfölja äventyret är för mig ett måste. Jag drivs inte av “Jävlar anamma” ur ilska – jag drivs av “Visst fan klarar jag det här! Lite till bara!”. Acceptera att det är jobbigt – ge inte upp.

Tar med mig dessa sköna brudar ut på Stekarens land på Påskafton och fyller mina positiva tankar. Guddotter Kajsa och dotter Elin. Foto:privat

Så här nära inpå loppet har jag följande mentala uppladdning:

  • Går igenom loppet tillsammans med Staffan – tänker och visualiserar

  • Träffar människor som ger positiv energi

  • Peppar andra (håller i träningen i kväll) vilket ger mig något tillbaka

  • Låter tankarna hela tiden fokusera på “Äventyret”

  • Ler mycket.

  • Ser andra människor. Lyssnar på dem. Intresserar mig. Fyller min själ med historier och tankar.

  • Tänker “Jag vill. Jag kan. Jag orkar!”

Under själva loppet blir det en del. ”Framåt-framåt-framåt!” och nu senast har jag lagt till Camillas sköna inställning ”Traktor”.

Skön boost med brorsbarnen – glädje i varje cell! Påskdagen fylls med familjen. Foto: privat

Jag är nästan alltid glad och positiv, visst har jag dippar och ledsamma dagar – men jag älskar att känna känslor och se min tillvaro i ett sammanhang. Jag har alltid fullt upp och gillar att ha mycket att göra på jobbet, klämmer in träning, vänner, barnen och egentid effektivt under dygnets 24 timmar. Ofta får jag frågan om “Hur orkar du? Var får du energin ifrån? Hur kan du vara så glad trots motgångar?”. Min pappa sa en gång när jag oroade mig för hans arbetsbörda “Jag är inte den som går in i väggen – jag ser saker i ett sammanhang.” Detta har fått mig att fundera på om människor är olika benägna att tänka positivt…

Och som ett brev på posten – eller i alla fall en morgontidning i brevlådan, så var det en artikel om Kasam i DN. Jag är grymt intresserad av att läsa Antonovskys bok för att se om det kan vara så.

För visst kan vi påverka vår situation med rätt inställning!