Årets Första Långpass lockade säkert 200 löpare. Jag anslöt mig till en grupp som skulle springa i 6:15-fart och vi lämnade Slussen halv nio imorse. Olov var vår farthållare och fixade uppgiften galant. Minusgrader och snöfall, bara att klä sig rätt – vilket jag hade gjort och slapp frysa.

Dela in löprundan i delar

Det är sällan jag tänker innan passet att ”Idag ska jag springa 6 mil” för det låter så jobbigt. Mentalt delar jag in det i olika delar. De stora riktlinjerna blir energipåfyllningen 🙂

Ulla, Kristina, Annika och Ann-Marie servade oss vid halvmaran och maran. I bagageutrymmet finns chips, skumtomtar, pepparkakor, saltgurka, buljong, coca cola och kaffe. Foto: privat

Ulla, Kristina, Annika och Ann-Marie servade oss vid halvmaran och maran. I bagageutrymmet finns chips, skumtomtar, pepparkakor, saltgurka, buljong, coca cola och kaffe. Foto: privat

Dagens pass löd såhär:

  1. Springa sista biten först, för då är man inte tröttast. Sprang från Kungsholmen till Slussen = 3km
  2. Slussen – Mörby – en bit till, snabbstopp. De flesta köade för toabesök, jag tog busken
  3. Det obligatoriska fotot vid krubban i Sollentuna.
  4. Mörby – bakluckan – en halvmara. 1/3 del av passet. Energipåfyllning
  5. Bakluckan – Barkarby. Totalt 35 km med mina extrakilometer.
  6. Drygt halva passet gjort och nedförsbacke hem… nej, förberedd på att en bit är jobbig här.
  7. Firar maratondistansen vid nästa baklucka i Hässelby. Passerar min 100-åriga farmors hus.
  8. Nu är det bara att mata kilometrar. Urtråkiga Bergslagsvägen bjuder på för många t-banestationer att kunna hoppa av vid. Var stark. Använd pannbenet!
  9. Brommaplan – Tranebergsbron (gåpaus!) och sedan Norr Mälarstrand hem till Stadshuset. Promenad sista metrarna hem.
  10. Färdig.
Den obligatoriska groupien vid Jesusbarnet i krubban (gigant style) i Sollentuna. Foto: privat

Den obligatoriska groupien vid Jesusbarnet i krubban (gigant style) i Sollentuna. Foto: privat

Årets första och sista snabbmatsburgare

Någon form av dött djur i glutenfritt bröd slank ner i hungrig mage. Foto: privat

Någon form av dött djur i glutenfritt bröd slank ner i hungrig mage. Foto: privat

Jag äter bara snabbmat en gång om året och det är under Årets Första (eller Sista) Långpass. Slut på snabbmatsmeddelandet.

Fokus på distansen

Jag vet att det blir jobbigt på slutet. Att springa 6 mil på asfalt sätter sina spår i benen. Eftersom det var snöigt och halkigt valde jag mina Icebugs som är rätt hårda, och det kändes i vaderna efter 40 km. Maria Edstedt sprang och peppade, nu har vi bara 14 km kvar till 60,  nu är det mindre än 10! Och det är så man får härda ut med trötta ben, halvfrusen kropp och något låg på energi. Det bästa som finns är sällskap som också är duktiga på att ta en liten bit i taget. Här är delar av Ultraveckangänget från Playitas – idag hade vi lite reunion.

Ultravänner är extra bra vänner! Mattias, Johan, Maria och jag. Foto: privat

Ultravänner är extra bra vänner! Mattias, Johan, Maria och jag. Foto: privat

 

But I freaking did it!

Känner att jag har en stark kropp som orkat springa 10 mil för 3 veckor sedan, 4 mil för någon vecka sen och 6 nya mil idag. Evighetsmaskinen gör som den ska.

IMG_1250