Den 15 november står jag på startlinjen för ökenloppet jag längtat till i 2,5 år. Jag är både förväntansfull och nervös. Jag planerar packning och testar prylar för fullt. Beyond the Ultimate är arrangör.

250 km i Namibiaöknen
Bild från Beyond the Ultimate.

Namibiaöknen är världens äldsta öken. Den har varit uttorkad i över 50 miljoner år. Dagstemperaturen ligger mellan 40-55 grader, men under natten kan det falla ner till nästan noll. Heta dagar och kalla nätter med andra ord. Det är svårt att sätta sig in i, men jag visualiserar och kollar hemsidan ofta.

”Du står i dallrande hetta och damm, omgiven av sand och buskmark på alla sidor. Spitskoppebergen skymtar över dig, klippiga stenblock reser sig nästan 2 kilometer upp från ökenmarken. Du är en prick i landskapet där du står på stigen som slingrar sig genom den steniga marken runt dig, och mynnar ut i sanddyner som skimrar i värmediset vid horisonten.”

Källa: https://www.beyondtheultimate.co.uk/race/desert-ultra/#!/2022
250 km i Namibiaöknen
Bild från Beyond the Ultimate.

Loppet är indelat i fem etapper där du bär med dig all din mat och annan obligatorisk utrustning. Tävlingsorganisationen står för tältplats efter dagens etapp. Det kommer att finnas vattenstationer med ungefär en mils mellanrum, och du ska lämna en checkpoint med 2,5 liter vatten. I denna öken bor elefanter, lejon och zebror.

Det kommer att finnas medicinsk personal på plats.

Etapp 1: 50 km. Spitzkoppe Mountain /Saddler

Den första dagen blir en prövning med varierad ökenterräng. Den slutar vid den hetaste delen av loppet, vid en uttorkad flodfåra. Mitt mål för dagen: Vara stark, ta det lugnt och acklimatisera/kalibrera kroppen för äventyret.

Etapp 2: 50-55 km. Brandberg

250 km i Namibiaöknen
Denna etapp kommer mina stavar att hjälpa till. Bild av mig på Marathon des Sables i Peru 2017.

Etappen startar i ankeldjup lös sand och fortsätter med en stigning på 930 meter. I sand. Väl på toppen är vi ca 1800 möh. En tuff sträcka som enligt arrangören ”requiring a strong mental attitude”. Mitt mål: Äta taggtråd till frukost och köra mantrat ”uppåt, framåt”. Och njuta av vyerna.

Etapp 3: 40-45 km. The White Lady Marathon

Här startar jag med 15 km sandig flodbädd. Vid sidan finns det vilda ökenelefanter (haha – hur översätter man wild desert elephant?). Solen är obärmhärtig och det finns ingen skugga. Basecamp efter denna etapp ska vara den vackraste med bergen i horisonten och magnifika klippor i flodbädden. Mitt mål för dagen: Bli ett med The White Lady Marathon, som den skandinaviska blekfis jag är.

250 km i Namibiaöknen
Mina specialbeställda ökengaiters skyddar bra och skorna är helt sandfria.

Etapp 4: 20-22 km. Damara Dash

Under ett tidigare lopp fick löparna påhälsningar av elefanter vid campen. Dagen bjuder på den hetaste halvmaran som finns. Kul! Min målbild: Inte stressas av de snabba löparna och göra min sak. Ta mig till nästa camp.

Etapp 5: 87-92 km. The Grind

Så nära men ändå så långt kvar! Längsta och tuffaste enligt arrangören. Detta brukar gynna mig som är mer uthållig än snabb. Hanterar jag värmen rätt så är det jag som kommer ikapp de snabba maratonlöparna under långa distanser. Min målbild: Komma ikapp och peppa löpare. Springa i mål och njuta av min storslagenhet.

250 km i Namibiaöknen
Mitt liv under 7 dagar i Peru. Mitt hem. Mina kläder. Min mat. Mitt allt. Minimalistiskt och fantastiskt. Ignorera den tredje staven, den tjänstgjorde tältpinne och åker inte med denna gång.