>Från ”Vad i helsefyr håller jag på med!?” till ”Jag älskar att springa!”

De första 25 minutrarna av min löpning ägnar jag åt följande:
Väcka löparkroppen
Värma upp musklerna
Värma upp tankarna
Komma in i Jag-är-en-löpare-känsla

Denna första del-Mina 25 magiska minuter- är urbota tråkiga, jag hatar att springa, jag känner mig klumpig, seg, stel och har stappligt löpsteg. Sen släpper det – som att trycka på den gröna ON-knappen, eller släppa på handbromsen som varit hårt åtdragen.

>25 minuter - Min magiska tid (9 dagar kvar!)Idag stod det egentligen korta backintervaller på schemat. Men när Göran nämnde att han skulle köra BackFartlek i Ursvik var jag inte sen att haka på. Ursvik är fantastiskt vackert så här års, och sedan jag flyttade till stan har skogslöpningen blivit lite lidande. Varje gång jag springer där tänker jag att ”Här borde jag springa oftare”. Tills backarna kommer.

Jag har haft lite stel vänstervad och lite stelhet i baksida lår – naprapaten har i alla fall hjälpt så att trycket mot benhinnan är obefintlig och är numera ok. Jag hade ju lovat mig själv att vara duktig på att värma upp, men tjena! Idag drog jag och Göran iväg med ett uppvärmningstempo på 5:05. Det är på tok för fort för mig eftersom jag behöver landa efter mina magiska 25 minuter.

Med BackFartlek menas – toköka i alla uppförsbackar. Ursvik är en enda stor, lång uppförsbacke. Och några extremt korta, branta backar också. Redan efter 2 km kom det första uppförslutet – Göran drog på. Jag lunkade långsamt efter. Det var en fröjd att se Göran springa iväg uppför. Han har ett grymt vackert löpsteg, ödslar ingen onödig energi på att röra på axlarna fram och tillbaka, inte höfterna heller för den delen. Alltså går hans vinnartankar rätt ner i benen utan att skakas om i axel och höftpartiet som mina gör. Han driver sig framåt, pendlar rätt med armarna, allt i skön harmoni.

Efter 4 km och en sur 500-metersuppförsbacke stannade jag och stretchade ut vaden och släppte iväg Göran. Likt en smidig räv satte han av. Uppför – med precis det rätta knycket i steget.

Detta sporrade mig, så jag drev mig själv att springa snabbt i alla korta backar och försöka hålla bra tempo i de långa backarna. Jag såg inte röken av Görans ryggtavla förrän 700 meter från kontoret där han stod och snackade med en gammal kollega.

Ett av mina mål har varit att klara Ursviksmilen under 54 minuter. Den bästa tiden i år ligger på 56-57 minuter.

Idag klarade jag Ursviksmilen på 53 minuter!

Tack Göran för att du var min hare (silverräv?) idag igen. Även om du låg kilometern framför mig så jagade jag dig i tanken!

Totalt: 12,7 km

Tid: 1:07:50
Snitt: 5:20 (Ursviksmilen 53)
Puls: 160 (max 192)
Sprang om: 3
Blev omsprungen av: 1 (Göran såklart)